Din vurpa - lärdom

Berätta om din vurpa/vurpor/olyckor. Vad blev din lärdom, vad kan andra lära sej av detta.
Förarmisstag?
Fel på hojen?
Ett träd i vägen?
Mötande bil?
Here er go:

* Nr1 - 2003 (Aprilia mille) 2 månader efter att ha tagit kk, ut på Tranemo vägen med Martin, Zeb, Emmi mfl. Låg bakom Martin som körde bättre än mej, gjorde felet att kolla dit jag åkte. Diket. Tänkte bara ner i diket, få ner farten och upp på vägen igen. Det gick inte.

* Nr2 - Skulle visa en bekant att jag visst kunde slanga. 2004 var detta, i Habo. För nära samhället. 50 väg, vid missionskyrkan.
Pangar i 1an, upp. Ner, kommer ikapp en bil i 150 knyck. Vägen svänger lite höger där, samt att en gata åt vänster. 'enda' felet är att det kommer en mötande bil, och jag viker för bägge bilarna vilket innebär en trädgård. Innan trädgården finns en stenkant, ca 50cm hög. Efter den ett trästaket.
Rätt var det var stod jag förvånad kvar på hojen en bra bit in i trädgården. Tänkte smita, gick inte..

* Nr3 - E4an 2011. Jag vet inte vad som gick fel, men det gick både bra & dåligt. Försökte visa en donna hur män lever rock'n'roll på riktigt. Tror jag gav lite för mkt gas i ett sent skede, och sen gled jag fint på röven..

Lärdom.

Titta dit du ska.
Titta inte på donnor.
Imponera inte på donnor.
Slanga inte fort i samhället.
Foten på bromsen.
Kör inte över din förmåga.

(har en händelse till, men det var bara lek på inlines, skulle göra om det!)

Tja har bara en olycka på Mc samt en på Crossen (Av allvarligare natur)

Nr1. Samma dags om ja kör upp, haft en regnpissig förmiddag uppe på Axamo för bantesterna men klarar dessa, ner på A6igen aså får jag vänta till 14.30 på eftermiddagen innan uppkörning. Klarar de strålande, kör med skolans hoj (Kawasaki ZR7:a typisk körskolehoj). Avslutar ett samtal med en tjejkompis och hon säger att "Kör inte ihjäl dig nu"
På väg tillbaka till skolan i Hka, så kommer ja ner för vägen från Willy's Österängen mot Preem macken i svackan upp mot Sandagymnasiet.

Där kommer de en mötande bil som ska svänga vänster sett från sitt håll. Har bra koll på den och saktar ner för att han ska hinna svänga innan ja kommer till korsningen. Men nej då, han svänger inte, så förutsätter att han ser mig och släpper mig. Men sen när jag är framme i korsningen så svänger muppen vänster och ja frontar hans högersida av bilen. Tar en liten slyg/glidtur in i en hög trotoarkant på andra sidan vägen och dra i axeln mot kantstenen, och fortsätter ut i gräset och stannar vid staketet ut mot E4:an.

På hojen som ligger vid andra sidan mot trotoaren så är framgaffeln av och tanken rejält tillknycklad samt så pissar motorn olja + bensin över gatan. Klarar mig med diverse blåmärken och en stnehammrad axel som klarar sig från beståeende men. Hade inget skinnställ men textilstället gjorde sitt jobb och klarar mig från skrapmärken m.m.

Nr2. CRF:n på NMK's Endurospår, Kommer över ett mindre hopp får lite få mycket luft och är inte med på de när jag väl landar så vrider ja till på gasen då jag tappar ett fotfäste och så när bakhjulet väl har markkontakt så sticker hojen rätt ut till höger och vad stog inte där om 2st Tallar i grovleken 15cm i diameter som stoppar cykeln tvärt. Jag flyger över styret och dra sidan av hjälmen i trädet. På vägen ner hinner ja tänka att detta kommer göra ont. Landar och dum som man är reagerar man med att ta emot all min vikt med händerna. Reser mig upp ganska fort efter marksyningen och släpar upp cykeln, inser i samma ögonblick att ja har fruktansvärt ont i vänsterhanden eller runt tummen. Lätt svullet och gör ont. Försöker ta mig på cykeln och ge mig tillbaka till depån, men har problem att anv vänsternäven för så fort ja spänner den så värker de utav helvete.

Väl tillbaka så lastar vi grejerna och polarna undrar om ja inte ska åka till akuten med de, men eftersom ja har rörlighet i tummen så antar ja att de inte är nått mer än en stukning eller på sin höjd en spricka. Så först dagen efter så åker ja till Vårdcentralen som följs av remiss till röntgen som blir en tripp till akutortopeden som resulterar i ett konstaterande att jag brutit tummen och den är separerad från handloven med 1,5 cm. the rest u know, it's history.

Lärdomar jag tagit av de:

* Lita inte på bilister nånsin att dom ser dig eller gör rätt
* Upp i sadeln igen direkt så de inte blir nått hjärnspöke av krasherna.
* Träd är hårda, kör inte in i dom.
* CRF450 är inte bästa Endurohojen med org. drevning.
* De som inte dödar, härdar.

Nr 1: Jag hade första vintern med färskt körkort tagit mig upp till Älvdalen för att lära mig köra mc på snö och is med min Husqvarna. Först en genomgång, bl a ”sätt ALDRIG ner fel skida i böj!”. Det första jag gjorde nästa dag var just att sätta ner fel skida. Hojen släppte där bak och jag kom på tvären ut ur böjen. För att råda bot på tvären satte jag ner fel skida. Som högg fast och innan jag själv begrep det så flög jag över styret, landar på höger sida som slås gul & blå och hjälmen dunsar på isen. Jag fattade att jag vurpat först när jag slog i hjälmen på isen.
Resultat: hål i hjälmen och en hel veckas sömnlöshet följde (reservhjälmen var dock hel när jag kom hem).

Lärdom 1: sätt aldrig nånsin ner fel skida i böj…

Nr 2: Året efter, samma ställe fast på en väg i byn. Älvdalens kommun hade skrapat is på vägarna så de var långrandiga. Ligger i +70 blås och låter hojen leva sitt liv, visst det gick lite hit och dit men lite löst grepp bara så löser det sig. Plötsligt låg jag ner och for med undersidan av hojen längs färdriktningen. Shit jag glider ju, tänkte jag och försökte få upp hojen på två hjul igen vilket inte gick så bra. Snart började framhjulet peka åt rätt håll, tänkte jag gör ett nytt försök och får upp hojen igen (tänk vad man glider rätt långt på is ändå). Innan jag hann tänka klart tanken kom ett vägräcke rakt emot mig. Oooh, nu smäller det! tänkte jag skiträdd och blundade just i krocken med vägräcket. Men nån där uppe måste gilla mig, hojen hoppade upp på två hjul, åt rätt håll och där satt jag mäkta förvånad och undrade hur detta gick till. Det enda som knölades till på hojen var ena skidan så jag fick leka kallplåtslagare i hangaren sen.

Lärdom 2: spår på vägen kan välta hojar. Håll i lite, lite hårdare i styret.

Vet inte om denna historien får vara med här men den är lite anorlunda.

15 år åkte moppe till skolan. Åkte förbi röde påle och bort mot ljungarum. Det kommer en 1ans buss och kör förbi. Då kör jag från cykelvägen genom ett litet dike bakom en buske och kör upp på vägen. Det jag inte kommer ihåg är att 07,30 på morgonen går det två 1ans bussar efter varandra pga så mycket folk som ska till jobb/skolor.
Precis när jag kommer upp på vägen kommer en stor buss och kör in i mig i sidan. Hjälmen krossar framrutan, jag flyger åt högersidan jag kom ifrån och landar på marken. Ruller mot bussen igen och får in mitt höger ben under det högra hjulet längst bak som kör över mitt ben.

Hade en kompis som åkte på sin moppe också som kommer fram till mig. Jag ställer mig upp och kollar mot bussen som stannat ca 50 meter längre bort. Ingen kommer ut. Ser bara att de står en vid bakdörren och kollar. Tar kompisen moppe hem i panik typ. Senare har kompisen lyckats få igång min moppe och kör hem den utan krök, sne sving och 1ans växel endast när den va trimmad. Kan tilläga att han inte hade hjälm på sig då heller så han hörde lite sämre resten av dagen.

Farsan körde mig till akuten. Dom sa att de va ett under att jag inte benet hade krossats. Men kunde inte gå på det benet så fick kryckor i 5 veckor och taxi till å från skolan varje dag. Benet/foten hade alla möjliga färger efter det.

Lärdom: Ska man trimma så trimma ordenkligt. Då hade jag hunnit förbi bussen

Ca 3 år sedan , skulle lyfta upp dottern på sadeln framför mig för att åka till dagmamman på XT'n jag hadde då , tänkte mig inte för och tog henne från höger och välte hojjen , lyfte ungen å lät hojjen rasa.... blidde till å byta bromsgrepp
(innan det blir moralpanik så kan jag informera om att det var ca 500 meter bilfri väg och det gick max 10km/h dom gånger hon åkte med mig til dagmamman,MED hjälm)

Lärdom , lyft alltid upp ungarna på sidan där stödet sitter

1. Ca år 1998, kör enduro i skogarna på en KTM250EXC och min kompis jagar bakom. Han är klart snabbare än jag och mer erfaren på enduro så jag känner mig en smula stressad. I en av kurvorna är det ett minimalt krön men tillräckligt för att på en jättesladd. Jag tänkte "Jag räddar den!" och tvärstängde gasen. Highsidern var så kraftig att jag minns luftfärden och hann tänka "Där borta är ett stenröse. Där vill jag inte landa"
Vet inte om det var tur eller otur men jag kom inte så långt. Jag slog in i en tall med sidan (axel, höft, ben) och studsade ut på smala skogsvägen igen. Låg på rygg och såg att foten pekade rakt ut åt sidan
Tänkte att "Det här var ju inte bra. Det måste jag fixa" och vred runt hela kroppen och det bara krasade inne i benet Insåg att jag låg på frakturen och rullade runt ett halvvarv till för att få skadan uppåt och DÅ gjorde det ont i höften.
Resultat: Proximal femurfraktur (lårbenet), tre brutna ben i foten och ett bra tag



2: Mantorp, 2 maj 2008
Kör min GSXR750 '98 på bandag där och tar in på MrMike på sin GSXR1000K6. Vrider på lite extra för att komma ikapp (fullt tvåan så 130 km/h kanske) i tvära vänstern ut på start/mål och får återigen en skaplig sladd. Får ett par styrslag men iaf inte omedelbar HS så jag tänker "Jag räddar den!"
PANG i backen på högersidan (igen. Alltid. Fattar det inte) och tumlar flera varv innan jag kommer på att fälla in armar och ben. Pajar rotatorkuffen i axeln (muskeln) och bryter skulderbladet. Känner att axeln gör ont. Låter Gixxern ligga på banan och lommar rakt in i depån till tältet där ban-ambulansen hittar mig efter en stunds letande. Jag tycker inte att det är så farligt men de beställer en annan ambulans som kommer till banan och paketerar mig och kör mig till akuten i linköping där det blir CT-röntgen, finger i röven och hela baletten
Snälla kompisar tog hem hojen och ställde den i mitt garage och sambon hämtade mig i Lkpg då vi ändå skulle på bröllop i Stockholm dan efter. Hon var måttligt imponerad av timingen på min vurpa men jag bet ihop och stuffade en del på festen ändå



Lärdom (till slut): STÄNG INTE GASEN!!! En lowside är billigare och skönare än en Highside

Reponera inte frakturer på egen hand, särskilt inte om de är intill stora artärer i kroppen (typ i låret). Kunde ha slutat illa.

Råkade ut för första vurpan nere på kvällskörningen på Anderstorp för ca två veckor sedan. Var inne på andra körpasset och hade kört några varv. Allt rullade på fint och började riktigt komma in i körningen. Kommer på långa rakan och det går hyggligt fort där när jag förbereder för norra kurvan, låser fast benen runt tanken och slår av på gasen...kramar bromshandtaget och konstaterar snabbt att det i princip inte händer nått...va fan...trycker lite till och känner fortfarande bara en antydan till bromsning ...får lite lätt panik och trycker in bromsen ytterligare en bit i ett desperat försök...antagligen alldeles för hårt. Bromsarna nyper då till och det tar någon sekund innan jag begriper att framhjulet är låst. En tiondels sekund senare är low-siden ett faktum och jag ser världen ur liggande perspektiv. Glider på högersidan längs asfalten i vad som känns som en evighet och fortsätter sen ut på gräs och lecakulorna, gör några fina rullningar innan det tar stopp. Ställer mig upp och tycker att "det där gick ju rätt bra" innan jag känner smärtan när jag försöker lyfta högerarmen. Splittrade nyckelbenet förra vintern så känslan av brutna ben är välbekanta. Bara till att invänta ambulans och hämtning av hoj.

Fick skjuts upp till akuten och hojen hemkörd till Habo av Goffe . På akuten konstaterades ont i nacken, två stukade tummar, fraktur på höger nyckelben och blåmärken längs med armar, mage och höfter. Nu när det gått snart två veckor går allt på rätt håll. Nyckelbenet gick inte helt av så det ska förhoppningsvis självläka, nacken ok på CT även om det känns en del fortfarande, tummarna ska förhoppningsvis också bli helt ok. M a o känns det som det gick rätt bra trots allt och att det hände där det hände. Vill inte ens tänka på vad som kunde hänt om det har varit på väg hem istället.

Lärdom:
- se till att ha bromsar som fungerar när du vill få stop på hojen, speciellt när det går fort
- ska du vurpa så se till att göra det på bana
- börja inse att man inte är odödlig
- snåla inte på skyddsutrustningen (hål rakt igenom stället vid axeln)

Tänkte på detta för någon dag sedan då jag upptäckte på baksidan av mitt körkort att jag om några dagar haft körtkort i tio år (lätt MC vid 16). Fem vurpor har det hunnit bli, samtliga ganska ofarliga, ett blåmärke är nog enda skadan på mig, men lärorika och alltid lite jobbiga för ego och plånbok hehe

#1.1 - Körde offroad ute i skogen fast med landsvägsdäck (osmart men var ofta man inte kunde låta bli att ta en liten repa ute i skogen ändå), en kurva har djup sand och jag fortsätter rakt fram istället för att följa kurvan, noterar en stubbe och drar reflexmässigt upp vänstra benet, passerar precis jämte stubben. Ingen regelrätt vurpa då jag håller mig kvar på hjulen, men när jag ska växla ner och åka därifrån inser jag att stubben böjt växelspaken 180 grader neråt/bakåt... skönt att man inte hade foten där

#1.2 - Körde ute i skogen, låser bakbromsen då jag kom för snabbt in i en skarp kurva, får high-side och klämmer högerfot mellan backen och där hojen slår ner. Hela insidan vart blålila i fem-sex veckor

#2 - Rondell i Bankeryd, hade regnat rejält några timmar tidigare men var nu torrt överallt mer eller mindre, ger stödgas igenom rondellen och gör inget speciellt, helt plötsligt ligger jag ner och glider på asfalten 2-3 meter innan jag ens uppfattat att något har hänt. Farsan dyker upp fem minuter senare medan jag står på en gräsplätt med hojen och vinklar tillbaka vänstra bakspegeln. Han säger inte ett ord utan pekar bara, precis där jag vurpat en bit bort, och nu ser jag diesel-fläcken...

#3 - 2005 (under min värnplikt) Wheelie med försvarsmatkens trosspackning (bärsäck 200) på ryggen fullpackad med kläder och några polare stående vid en busshållplats i närheten, slutade med en otroligt mjuk landning för min del och en hoj som parkerade sig ofint 10-15 meter bort halvvägs upp på den vassa trottoarkanten...

#4 - Bara några veckor sedan nu Ganska snarlik Goffe's första vurpa. Låg bakom Jensen (om jag minns rätt?) som körde bättre än mej, gjorde felet att kolla dit jag åkte. Diket. Ville bara stanna helt, helst undvika diket och sen köra iväg vidare. Det gick, men inte utan lite kosmetiska repor först.


Lärdomar!?
Man har mycket roligare med snabbt fart ut ur kurvorna, inte in
Intensivt regn kan tränga fram diesel ur asfalten (så det räcker inte med att vara paranoid över blött väglag eller blöta löv...)
Och att det är jävligt roligt ute i skogen, men man får räkna med att både en själv och hojen kommer hamna vertikalt någon gång, bara en tidsfråga.

Hmmm.... minnesvärda (mer eller mindre) vurpor under 25 år på två hjul.... Kul att tänka igenom sina misslyckanden lite och kanske reflektera och lära sig nåt...

1: Moppevurpa 1989, trimmad Honda MT-5 Full gas nedför en grusväg. Gjorde ca 80-90 km/h. Vägen delade sig i ett Y. 30 meter tvärnit ej tillräckligt. Jag kunde inte välja utan körde mitt emellan. Vurpade på nåns gräsmatta. Husinnehavaren rusade in i huset. Jag fick bråttom därifrån
Varför inte välja endera vägen isf mittemellan

2: 125a-vurpa 1991, på dagen en månad efter att jag tog Körtkortet som Werzion kallar det. Lägger in Aprilian i en böj så pass att foten börjar skrapa i. Rätar upp istället för att flytta bak foten, just då kniper böjen åt
Sista tanken var "Nu är jag på fel sida vägen. Tur att jag inte mötte en bil." sen tumlade jag ut i skogen med en kraftig lårkaka som följd.

3: CBR600 '93 lowside vid knäskrapsförsök. Riktig skitvurpa men med så väl inplastad Honda blev det försäkringsärende och rep. Kraschpuckar existerade knappt på den tiden.

4: CBR600 år 1995 påkörd inne i stan. Gasade för mkt på 50-väg. Flickvän bakpå. Gubbe med väjningsplikt körde in i sidan på mig i en korsning. Tur att det inte var tvärt om! Hojen inlöst. En del blessyrer på mig och tjejen. Lärdom: GASA INTE INNE I STAN! Köpte sportbil och enduro efter det. Flickvännen saknade hojen men hennes mamma gjorde det nog inte

5: Lårbensbrottet på enduron ovan

6: GSXR750 '98, år 2001 min allra första bandag på Gelleråsen. Lowside i depåkurvan. Lärdom: Ha inte för högt däckstryck på bana. Kör inte på Michelin.

7: GSXR750 '98 2002 kanske. Skitvurpa i lösgrus tidigt på våren. Hojen redan repig sen förra vurpan. Silvertejp lagar mycket.

8: Highsidern på Mantorp 2008 ovan. Korrekt häng av hojen hade nog förhindrat vurpan. Renoverade 750'n efter det.

9: CR500 '99 Flip. Slog runt baklänges vid wheelande på Vaggerydssjön 2010. Kostade en bakskärm. Håll foten på bakbromsen vid wheelies! Träna gärna på att bromsa ner hojen för att få känsla. Det går fort när det slår runt!

Läs och lär, spolingar! Sällan roligt att vurpa.
Körteknikskurser är väldigt bra. Erfarenhet och skillz kommer inte av sig självt och sällan gratis.
Lägg lika mycket tid och pengar på bromsar, däck och fjädring som på motor, trim och bling.

Se till att däcken inte är hala av rengöringsmedel efter tvätt..

1. 2002. Kontrolera att gasvajern inte är sliten och byten när de behövs. Vajern gick av på mopeden och gasen hängde sig på typ fullgas när jag körde grusväg i kortbyxor. Blev att plocka grus ur skrapsårna och ett trevligt brännmärke från ljuddämparen på smalbenet.

2. 2003. Wheela inte med trimmad moped från stillastående. Fick lite panick och blev stel (släppte inte gasen) och slogöver.

3. 2012. Öva inte på "panikbromsning"/hård inbromning med kallt och slitet framdäck + lite lutning på hojen. Låste framdäcket och gick omkull direkt lowside. Försäkringsbolag är ibland snälla och betalar när de går illa

4. <2002. Två olika cykel vurpor, båda slutade att de fick sy ihop mig på sjukhus.

Det är farligt att cykla och åka hoj utan skyddskäder. Glida på i 70 km/h i skinnställ gör förvånansvärt lite ont.