ISLE OF MAN - racerapport!

[bg]

Får passa på att tacka för en trevlig kväll igår.
Var väldigt trevligt att få prata med dig och få se bilder och videoklipp.
Fick en helt annan inblick i ditt engagemang, passion och glöd för Ön och allt runt omkring.

Tack själv för både god mat och trevligt sällskap med en massa racingminnen från förr. Vi ses igen.

Jag vill tacka dina kollegor för att dom stannade och förgyllde en annars väldigt tråkig dag.
Hade det gått illa så kanske jag inte hade suttit här och skrivit på sporthoj.

Tack för ni finns!

On topic: Vilken intressant tråd du har Björn, lycka till med rehabiliteringen och framtida tävlingar.

Kul att höra att de sköter sig... Ska framföra ditt tack till dem nästa gång jag stöter på dem. Hoppas att du får ordning på generatorn.

På återhörande!
/Björn

[Kris955]

Hej,
pike-skjortorna har kommit. Se vad fina dom är.

Har fullt upp just nu. Räknar med att kika på adresser och börja skicka ut skjortorna i nästa vecka.

Lägg märke till etiketten: Pilla inte på den sydda texten innan du tvättat skjortan. Dvs, tvätta först, använd därefter. Viktigt!

[oops164]

Ser bra ut!!!1

[Äggtoddy]

Björn, vi får hoppas att inte slutresultatet blir en ihoppklippt P-rulle

[bg]

Björn, vi får hoppas att inte slutresultatet blir en ihoppklippt P-rulle

Blanda inte in mig i dina förhoppningar, jag har nämligen blivit lovad ett eget exemplar av den där jänkerullen... Men nu åter till ämnet Äggtoddy

Woodward mailade mig i höstas och berättade att han bandat radioreferatet från seniorracet. Han har lagt ut en ihopklippt version på youtube och för den som hunnit tröttna på bjällerklang-låtar (trots att vi inte hunnit fram till trettondag jul ännu) så kan det kanske vara trevligt att bryta av med lite racingrefererande från Isle of Man istället.

Håll till godo:



På återhörande!
/Björn

[bg]

Hej alla tröjsupporters!

I helgen var jag på besök i Köpenhamn och hjälpte Kris med att färdigställa det sista kring tröjutskicket. Med mig hem till Sverige hade jag en Ikeakasse med de tröjor som skulle postas i Sverige. Den lösningen visade sig bli betydligt billigare än att posta från utlandet.

Efter jobbet idag blev jag så äntligen färdig att svänga förbi kungliga postverkets lokaler och fick där hjälp med att frankera de vadderade kuverten. Om nu allt går som det ska så borde alltså tröjorna dimpa ner i era brevlådor i slutet på den här veckan eller möjligen i början på nästa. Jag är er alla evigt tacksam för hjälpen med reparationen efter kraschen...

Trevligt nog så droppade det ju dessutom in ett par eftersläntrare bland tröjsupportrarna efter att den första beställningen hade genomförts. Kris ordnar emellertid med en ny beställning till de två kvarvarande i dagarna, så att alla som ställt upp får ett litet minne tillbaka. Rätt ska vara rätt!

Beträffande det filmmaterial från årets Manx GP som vi i teamet samlade på oss och som vi lovat att vi ska distrubuera i urval på en DVD-skiva, som en bonus till dem som valt att köpa tröjor, så är vi tyvärr inte riktigt klara än. Som jag tidigare berättat om så har jag ganska mycket onboard-material med mig hem från ön men däremot blev det rätt tunt med film ifrån depålivet och tävlingarna runt omkring. Teamet var som ni vet tämligen minimalistiskt och alla var tillräckligt "chokade" med arbetsuppgifter ändå, vilket gjorde att videokameran blev liggande i sin väska. För att på något sätt försöka binda ihop de lösa trådarna och fristående klippen så gjorde jag och Kris en del kompletterande tagningar i helgen. När Kris kollade igenom råmaterialet efter mitt besök så fick han dock en del nya infallsvinklar och upptäckte ytterligare en del saker som måste rättas till. Det lutar alltså åt en ny resa för mig till Köpenhamn i vår innan vi färdigställer det sista. Förvänta er ingen proffsprodukt men Kris har en del erfarenhet av sådant här sedan tidigare och lite kul idéer, så förhoppningsvis blir det rätt sevärt ändå för er som följt tråden.



Full kareta på högsta växeln i juniorracet genom sista vänstern i ut ur Kirk Michael!

På återhörande!
/Björn

[Kris955]

Hej alla,

Här kommer bild när Björn provar pike-skjortorna. Broderingen blev godkänd. Kom ihåg att inte pilla på skyddet över broderingen, men kasta in skortan i tvättmaskinen först, så går skyddet bort och broderingen kommer fram snyggt.

[Old Badger]

Hur går det med dekalen då?

Förslagsvis en oval 10 cm lång och 5 cm hög samma färger och typsnitt som på tröjan med texten...

Jag sponsrar
Björn Gunnarsson

För att spara porto skickas med DVDn.

Ljudspåret från http://www.manxradiott365.com/ eller kanske mer rätt http://www.manxradiott365.com/resources/radioplayer/ måste vara med där också. Där kan man lyssna året runt verkar det som och det är riktigt trevligt att ha i bakgrunden särskilt jämfört med svensk reklamradio.

Bra jobbat Kris och tack Björn för allt du bjudit på!

[bg]

Hur går det med dekalen då?

Det var en kul tanke du väckte där men vi har helt enkelt inte hunnit gå vidare med att undersöka saken närmare. Någonstans känns det ju dessutom som om vi får dra gränsen för vad vi mäktar med att leva upp till och jag vet att Kris redan har haft fullt upp med att vi ska kunna fullgöra våra löften om tröja och film. Däremot är ditt förslag noterat inför framtiden så man ska aldrig säga aldrig...

Nästa helg går vinterns stora MC-mässa av stapeln i Stockholm och målsättningen är att jag ska vara på plats hos Nordgren Racing (monter A44:28) under fredag till söndag för att snacka lite IoM och real roadracing med den som har lust att komma förbi och säga hej. Förhoppningen var att min teamkamrat från IoM, Tuukka Korhonen, också skulle kunna infinna sig men han meddelade tyvärr i veckan att han skulle få svårt att komma loss från jobbet.

Däremot kommer Nordgrens chefsmekaniker och högra hand, Anders Larsson (Axxexs), att finnas på plats i samma monter. Anders har visserligen inte tävlat på IoM men har i gengäld erfarenheter från landsvägsracing i både Tyskland, Tjekien och Irland under de senaste åren. Tillsammans hoppas vi kunna svara på frågor om allt från maskinpreparering till lämpliga åskådarplatser för alla er som kanske är nyfikna på att någon gång besöka en real roadracingtävling. Med tanke på att den här tråden i skrivande stund haft 74368 besök så vore det ju kul att få skaka hand med några av er som gjort er besväret att logga in här ibland för att följa min rapportering från IoM.

Välkomna!

På återhörande!
/Björn

[Axxexs]

Kom gärna och besök Nordgren Racing montern på Mc-Mässan i Stockholm!

Jag råkade ut för att få ett nytt jobb som jag behöver vara på torsdagen på. Så kommer bara vara på mässan på onsdag innan det är öppet och sen kommer jag tillbaka till iaf lördag och söndag igen.

Men i montern så kommer det hela tiden vara någon ifrån teamet stående i. Teamchefen Henrik kommer vara där mest av alla och sen ett rullande schema på oss övriga. Om det är frågor innom rrr så har även han själv kört sånt och som teamchef så har hans förare över 40 olika starter i sånna race. 2012 var det 4 olika rrr-förare som körde för hans team. Gäller det frågor om rr så har han ännu mera meriter från SM, EM och VM att prata om! Bara förra året togs det tex 25 pokaler till teamet på olika race!!

Själv ser jag mig inte som chefsmekaniker. Även om alla andra säger så..
Jag känner mig mera som en "verkstadstomte" mera och hjälpreda till förarna i teamet och själv kör jag en hel del med utomlands så ofta jag kan i rrr.

Men som "verkstadstomte" får man privilegiet att få meka lite med IoM-hojar tex. På gott och ont ibland..

En fd snabb Gunnarsson/Nordgren Racing-gaffel från IoM..

[Nikel]

Lätt använd gaffel säljes.

[Olof.B]

Krocktestad...?

[oops164]

Kom en riktigt snygg tröja i fredags.

[bg]

Kom en riktigt snygg tröja i fredags.

Kul att höra att kungliga postverket gjort sin plikt! Hoppas att det är fler som också fått sin tröja vid det här laget. Hårding konfirmerade via PM att den nått fram igår.

På återhörande!
/Björn

[bg]

Vill passa på att tacka alla trevliga besökare i Nordgren Racing-montern under helgens MC-mässa i Älvsjö. Ni var glädjande många som gjorde er besväret att komma förbi för att önska mig lycka till med läkningen av foten och med den framtida Isle of Man-satsningen. Följande lilla banavsnitt presenterar jag därför speciellt för er...

Tidigare i tråden ägnade jag ett inlägg (#368) åt banavsnittet "Bottom of Barregarrow". Det är en beryktad sektion som är omvittnad för att "skrämma agnarna från vettet" för att travestera ett gammalt ordspråk. Lika nervkittlande är dock flygturen över Ballacrye. Alla som kommit i kontakt med The Mountain Course har förmodligen inte kunnat undgå att se bilder från hoppet över Ballaugh Bridge. Det är det i särklass mest fotograferade hoppet runt banan men farten är inte särskilt hög här (2:ans växel) och i ärlighetens namn renderar det i ett ganska måttligt adrenalinpåslag i jämförelse med många andra passager runt banan.

Själv förälskade jag mig istället i "Ballacrye jump", ett hopp som inte alls är lika namnkunnigt men som i mitt tycke krävde betydligt mer skärpa, skicklighet och mod. Det britterna kort och gott sammanfattar med begreppet "balls"... Grunden för en lyckad "take off" över Ballacrye läggs redan i samband med landningen efter Ballaugh Bridge. Har man fått med sig en någorlunda rak linje över denna bro så kan man gå på gas så fort bakhjulet tagit mark. I samma ögonblick måste man dock bryta ner hojen i den efterföljande ess-kombinationen. Eftersom även en 600:a gärna klättrar upp på bakhjulet från 2:ans växel, med risk för missat spårval ut ur byn Ballaugh som följd, så gör man klokt i att kortväxla upp till 3:ans växel ungefär samtidigt som bryter över åt vänster och siktar mot trottoarkanten i vägens förlängning.

Därefter får man som förare en stunds andrum medan man jobbar sig upp genom växelådan nedför trädallén som leder ut ur byn. Vägen sluttar svagt men ändå märkbart utför genom allén, vilket medför att motorn upplevs som extra varvvillig. Ett intryck som förstärks av att vägen är ganska ojämn här, något som i sin tur får framhjulet att hela tiden vilja lätta från vägbanan.

Mellan träden börjar man så småningom kunna skymta den svaga vänsterkurva som är största hemligheten bakom ett skönt hopp över Ballacrye med efterföljande hög toppfart bort mot Quarry Bends. Sjäv använde jag telefonstolparna där träden börjar glesa ut på högersidan som referens för var jag la min svängpunkt inför denna viktiga vänsterkurva. Om man betänker att man redan några hundra meter innan vänstern stoppat i högsta växeln förstår man att farten är hyggligt hög vid det här laget och att det inte finns något större utrymme för tvekan om var svängen måste påbörjas. Passar samtidigt på att varna för att använda för mycket av vägens bredd genom att gå för nära högerkanten i ingången till svängen. Redan under träningsveckan upptäckte jag nämligen att asfalten var ganska ojämn där, vilket hade en otrevlig förmåga att oroa chassit på väg in i böjen.

Så fort man påbörjat nedlägget åt vänster siktar man lämpligen mot den målade vita linje som markerar kurvans apex och som på samma gång varnar dig för att komma för nära trottoarkanten där. Själv försökte jag att inte gå mycket närmare än en meter från trottoaren för att inte riskera att sätta framhjulet i det skräp, i form av grus och löv, som gärna ville samlas där inne som en följd av det myckna regnandet.

Kurvan kniper en aning i utgången och innan man vet ordet av har man passerat mittlinjen och befinner sig åter på höger väghalva. Har man fått med sig farten genom kurvan kan det nu upplevas som om häcken som kantar banans högersida närmast försöker suga in dig i lövverket och det gäller att vinkla upp hojen innan grenarna börjar piska dig över knogarna på högerhanden.

Det är nu som allvaret börjar! Krönet i änden av den korta uppförsbacken som tagit sin början i vänstern du nyss passerat, närmar sig förskräckande fort och det är hög tid att börja fundera på vilka krafter som egentligen inverkar på en RR-hoj när man försöker sig på konststycket att hoppa med den i över 200 km/h. Jag har ingen exakt vetskap om vilken hastighet jag själv kan ha haft upp mot Ballacrye-krönet i mina bästa stunder men med ledning av utväxling och varvtal skulle en vild gissning kunna bli 230, möjligen upp mot 240 km/h. Tricket innan uthoppet är att förankra sig i hojen efter bästa förmåga och samtidigt flytta fram kroppsvikten genom att sträva efter att krypa ihop bakom kåpglaset. När man väl är luftburen har man små möjligheter att påverka framfarten under den korta stund som hoppet pågår, men luftmotståndet i dessa farter kan förändra scenariot på tusendelar av en sekund. Exponerar man för mycket av överkroppen riskerar det nämligen att resultera i att hela ekipaget slår över baklänges eftersom din överkropp förvandlas till ett segel. Vissa dagar och vissa varv måste man dessutom vara beredd att kompensera för eventuella sidvindar som kan få hojen att vilja blåsa ur kurs. Det resulterar gärna i en rejäl "tankslapper" när hjulen inte spårar vid landningen, men så länge man inte slarvat med knäslutet är det oftast inte så märkvärdigt som det kan se ut från sidan. Hjulens gyralverkan hjälper till att stabilisera färden tämligen omgående.



Ovanstående bildserie är hämtad från mitt andra varv under seniorracet. Som synes blottar jag kanske lite onödigt mycket av axelpartiet vilket ger obefogat mycket framhjulslyft i landningen. Jag blir också en aning störd över att jag är på väg att blåsa ur kurs vilket syns på motstyrningen i bild 2 och 3. Den som har lust och ork kan beskåda exakt samma ögonblick skildrat på film från min ombordkamera som jag länkade till i inägg #311 på sidan 11 i den här tråden. Momentet finns 22:15min in i filmen. Den som är riktigt skarpsynt kan till och med se fotografen till stillbilderna ovan i ljus varselväst en bit bortanför flaggvakterna på filmen.

Killen i nedanstående youtubeklipp kan knappast skryta med något längdhoppsrekord över Ballacrye men klippet åskådliggör ganska väl vad som kan inträffa, även i jämförelsevis moderat hastighet, när man kombinerar odisciplinerad kroppshållning med taskig gaskontroll.


En sista varning utfärdas slutligen för att tappa nerverna i samband med uthoppet och slå av på gasen under luftfärden. Då landar man ofelbart på framhjulet och belönas sannolikt med ett stabilt kronwobbel vilket demonstreras av en av mina medtävlare i Manx GP 2012 på denna bild nedan.


Förhoppningsvis medverkar ovanstående redogörelse till att lysa upp dagen för alla hojbröder och systrar i väntan på vårens antågande.

På återhörande!
/Björn

[PeBro]

Grymt underhållande och informativ tråd, man blir lite lätt svettig bara av att se och läsa, tack till framför allt Björn men även till alla övriga!!
Det har varit mycket spännande läsning... och tittande. Hoppas läkningen går framåt och att du snart kan gränsla cykeln igen! Beundrandsvärt att du även behärskar skrivandet och berättandet, all välönskan och jag ser verkligen fram mot 2014, Kanske t.o.m. på plats på IOM!

[bg]

Grymt underhållande och informativ tråd, man blir lite lätt svettig bara av att se och läsa, tack till framför allt Björn men även till alla övriga!!
Det har varit mycket spännande läsning... och tittande. Hoppas läkningen går framåt och att du snart kan gränsla cykeln igen! Beundrandsvärt att du även behärskar skrivandet och berättandet, all välönskan och jag ser verkligen fram mot 2014, Kanske t.o.m. på plats på IOM!

Skoj att du finner det läsvärt! Jag och alla andra som har hjälpt till att forma den här bloggen till vad den blivit, gör det ju för att försöka fånga och dela med oss av magin runt ön och tävlingarna. Om vi dessutom kan inspirera dig och andra att bevista tävlingarna på plats, så ökar chansen att Manx-borna tycker att det är värt att fortsätta att spärra av landsvägarna på sin ö två gånger om året för att anordna roadracingtävlingar. Välkommen till ön 2014 med andra ord!

I egenskap av fjolårsdeltagare får jag regelbundet en massa IoM-information i min mailbox och idag hittade jag följande meddelande från MGP-organisationen med en uppmaning om att sprida till alla jag känner. Er alltså...

Just a reminder about the documentary on ITV4 tomorrow, Tuesday at 8pm.
Please tell all your contacts.

Grand Prix Racer will be broadcast at 8pm on Tuesday 5th Feb 2013 on ITV4.

An extended 83 minute DVD will be available to buy from Duke Video on 4th March which will include footage from the whole of race week.

Greenlight television/Duke Video har satt en ihop DVD om fenomenet Manx Grand Prix med mycket material från MGP 2012 och filmen har premiär på den brittiska TV-kanalen ITV4 imorgon kl. 20:00. ITV4 brukar för övrigt sända dagliga rapporter från både TT och MGP under tränings- och tävlingsveckor. En riktigt trevlig kanal med andra ord...

Här är en trailer för morgondagens program som lades ut på youtube i höstas. Enjoy!



På återhörande!
/Björn

[Axxexs]

Klockan 21:00 är det tv/dator:n ska på för oss som bor i Sverige.

Av dom som fått sett programmet i förväg så säger alla att det är kanonbra!

[Evil Twin]

Kommer programmet att gå på ITV4 online på itv.com? Ser inget om det.
Försöker jag spela något annat program säger den att jag är i fel region, de gör som SVT Play och begränsar det till vissa IP-adresser. Skulle väl gå att tunnla in till UK via http://www.daveproxy.co.uk eller liknande, men nu börjar det ta emot lite.
Får väl beställa den där DVD:n om en månad istället om ingen har något tips

[Axxexs]

Man kan ladda hem filemon.tv appen och se itv4 från den.

[Kris955]

Tack för tipset Axxexs.
www.filmon.tv funkar fint i min browser utan några installationer eller liknande. Det är bara att välja itv4 gratiskanalen och så streamer den i min browswer. Super duper. (Ja, man ska registrera sig, men så kör det.)

[Evil Twin]

Tack för tipset Axxexs.
Såg Björn skymta förbi 3 ggr i alla fall
Sevärt, men det är kanske inte värt att köpa DVD:n.

[bg]

Tack för tipset Axxexs.
Såg Björn skymta förbi 3 ggr i alla fall
Sevärt, men det är kanske inte värt att köpa DVD:n.

Jag är böjd att hålla med dig om att det här inte bör vara den första IoM-filmen man köper! För oss som var på plats var igenkänningsfaktorn hög eftersom vi 60-talet nybörjare som var där, hade en hel del med varandra att göra under de veckor som tävlingarna pågick. Vi hade bl.a. speciella förarmöten, bussutflykter m.m. För mig var det med andra ord riktigt skoj att få återse alla sköna karaktärer som man lärde känna. Filmmakarna har, precis som de förvarnat om, inte skapat någon MGP 2012 review utan istället lagt energin på att förmedla stämningen bland dem som är där för första gången för att tävla. För den som eventuellt funderar på att ställa upp i MGP så var det en del bra information om vad som väntar, vilken attityd och mental inställning som krävs inför uppdraget. Det mesta tror jag dock redan att jag har tagit upp i den här tråden i min förhoppning om att fler svenskar ska ta sig i kragen och åka över för att tävla.

För den genomsnittlige åskådaren så är det väl främst den hissnande fartupplevelsen man vill åt och då tycker jag också precis som "evil twin" att det finns bättre filmer från ön. Den här filmen kändes mer inriktad mot de fantaster som redan har alla TT-review:erna i bokhyllan och som har tillräckligt mycket bakgrund för att uppskatta den lite annorlunda "bakom kulisserna"-vinklingen. Kul för övrigt att fenomenet med travelling marshals (rullande flaggvakter/sjukvårdare) fick en del utrymme i filmen. Jag kände till begreppet sedan innan men blev rätt förvånad när jag körde om en sådan i juniorracet och insåg att de även rullade på banan under pågående tävling. Är till 98% säker på att det var min hoj som skymtade förbi i filmklippet där fotografen zoomade in när marshallen rundade Govenor's bridge, eftersom det stämmer väl med tid och plats för den omkörningen. Köpte för övrigt en bok på ön av David Wright som enbart handlar om travelling marshals men den har jag inte hunnit börja på än. Får väl återkomma med en recension så småningom...


På återhörande!
/Björn

[Olof.B]

Satt och kollade filmen från Sr. racet som finns på youtube. Började fundera lite över hur man lägger upp ett sånt här race. Känns ju som att det är betydligt mer krävande både mentalt och fysiskt än att harva runt på ex. Gelleråsen.

Jag kommer att tänka på löpning som referens. Kortdistanslöpare ger ju gärnet från start till mål medan långdistans kräver mer förberedelse. Man lägger upp en strategi för vad som verkar vara bäst. Ta det lugnt i början och ösa på slutet eller hålla något slags jämnhögt tempo.

Så. Hur gör man som förare på IOM? Ger man gärnet hela vägen eller "safe:ar" man i början för att ta fram det lilla extra på sista varvet?

[bg]

Satt och kollade filmen från Sr. racet som finns på youtube. Började fundera lite över hur man lägger upp ett sånt här race. Känns ju som att det är betydligt mer krävande både mentalt och fysiskt än att harva runt på ex. Gelleråsen.

Jag kommer att tänka på löpning som referens. Kortdistanslöpare ger ju gärnet från start till mål medan långdistans kräver mer förberedelse. Man lägger upp en strategi för vad som verkar vara bäst. Ta det lugnt i början och ösa på slutet eller hålla något slags jämnhögt tempo.

Så. Hur gör man som förare på IOM? Ger man gärnet hela vägen eller "safe:ar" man i början för att ta fram det lilla extra på sista varvet?

Tjena Olof!
Det är en intressant fundering du kommer med här. Jag klurade själv över samma sak när jag höll på med mina förberedelser under förra vintern. Det korta svaret på frågan om racestrategi skulle kunna bli något i stil med; rulla ut hojen på startlinjen, överlämna ditt öde i gudarnas händer genom en kort bön, blunda med ett öga, lägg i 1:an, vrid gasrullen i botten och dumpa sen kopplingen när du väl får klappen på axeln som signal på att tävlingen börjat för din del... Det mer seriösa svaret får nog tyvärr bli att det är ungefär lika lätt att svara på som att svara på vilken strategi man ska använda sig av för att vinna ett parti schack.

Med enbart tre tävlingstarter på meritlistan (varav jag nått mållinjen i blott ett race...) så vore det förmätet att påstå att jag vet allt om racestrategin på The Mountain Course men vissa slutsatser har jag trots allt dragit.

Jag har nämnt det förut men det tål att poängteras; Tävlingarna på Isle of Man liknar inget annat du kan uppleva någon annanstans världen och strategin skiljer sig därför åt i jämförelse med allt annat, även om det finns vissa likheter med framförallt endurance.

Ett axplock av saker som du måste ta hänsyn till när du lägger upp din racestrategi för dagen där borta och som jag kan plocka fritt ur minnet här och nu är:

1) Tävlingens längd - i stort sett alla tävlingar körs mellan 3 och 6 varv beroende på klass, vilket resulterar i en racetid på mellan en och två timmar grovt räknat.
2) Banans längd med allt vad det innebär i varierande väderlek genom olika sektioner, däckval m.m.
3) Depåstrategi - alla måste tanka minst en gång men vad vill du mer hinna fixa i form av visir-, däckbyte m.m. under den minut som ett depåstopp brukar ta?
4) Intervallstarten, en och en med 10 sekunders mellanrum, innebär att du är hänvisad till din egen förmåga att jaga på dig själv och hålla tempot uppe under hela tävlingen, men din startposition har självklart viss betydelse för i hur mycket trafik du kommer hamna i ute på banan och om den kommer vara snabbare eller långsammare.
5) Dina personliga styrkor och svagheter som förare i kombination med din fysiska och mentala uthållighet över tid.

Merparten av uppräknade saker varierar dessutom inte bara från dag, utan kan plötsligt förändras under tävlingens gång. När min styrdämpare gick sönder i newcomerstävlingen resulterade det exempelvis i ett oplanerat depå/tankstopp efter första varvet istället för som planerat efter två varv, vilket alltså även ställer krav på drillad depåpersonal. En ständigt föränderlig strategifaktor är väderleken som skiftar med blixtens hastighet på ön och som kan ge dig utrymme att ladda hårt på torra vägar under första varvet, för att sen tvinga dig att halka omkring i väta i touringtempo mot slutet av racet, vilket är mindre fysiskt påfrestande men nog så koncentrationskrävande.

När jag gjorde min rekognosceringstur till Isle of Man i mars förra året fick jag reda på att man haft en del problem genom åren med oerfarna förare som enbart haft erfarenhet av vanlig nationell road racing. Detta eftersom många nationella mästerskap inte har race som varar mer än 20-25 minuter. Vissa av dessa förare har helt enkelt saknat körkondition. Den som känner sin kropp vet att fysisk trötthet får omedelbara återverkningar på den mentala skärpan och i de farter och med de med de marginaler som råder på Isle of Man, så finns det helt enkelt inget utrymme för misstag eller felbedömningar. Här i ligger mycket av skönheten i tävlingsformen, samtidigt som man aldrig någonsin får glömma bort konsekvensen av en utebliven eller felaktig reaktion.



Därför sågs det det som mycket positivt om man hade erfarenhet av endurance-racing då det precis som på IoM krävs körkondition över tid och där även depåstoppen innefattas i den slutgiltiga racetiden. Det gäller med andra ord att köra så fort som möjligt över hela racedistansen. Du har ingen glädje av ett fantastiskt slutvarv om du kört långsammare än din maximala förmåga i början på racet. Lika lite som att ditt resultat gynnas av att att du kör slut på dig under första varvet för att sedan köra avsevärt långsammare. Det borde kunna jämföras med en 5-mil på längdskidor. Även om denna sport kräver ännu mer flås så är nog strategin delvis liknande. Där handlar det om att hitta ett jämnt tempo och känna sin förmåga så att du hela tiden kan ligga på max i relation till hur din fysiska status förändras upp och ner över loppet. Skillnaden mot längdskidåkningen blir väl i så fall att i real roadracing har du inte råd att någonsin "koppla bort hjärnan" och att låta kroppen trumma på på egen hand, eftersom du hela tiden måste tänka 3-4 svängar/svårigheter framåt i en hastighet av ett par hundra kilometer i timmen...

Själv fick jag värdefull hjälp med att etablera rätt tankemönster av den snabbaste svensken runt ön genom tiderna, Mats Nilsson. Han flög över från Sverige till IoM på eget initiativ och på egen bekostnad under träningsveckan, i ambitionen att visa mig lite spår runt banan. Efter ett par varv i hans hyrbil fick jag dock ett kvitto på att allt arbete jag lagt ner under vintern på att memorera banan inte varit förgäves. Han tyckte inte att han hade så mycket mer att lära ut beträffande grunderna i förhållande till de varvtiderna jag gjorde vid den tidpunkten. Man ska dock vara ödmjukt medveten om att bankänndomen inte är något statiskt runt The Mountain Course. I takt med att varvtiderna sjunker stöter man hela tiden på nya problem att hantera, och själv fascinerades jag över hur banan kunde upplevas så annorlunda efterhand som mitt tempo ökade. Mats främsta bidrag blev istället att dela med sig av den "racecraft" han samlat på sig under sina 4 säsonger på ön. Saker som man inte kan läsa sig till utan som bara uppdagas genom erfarenhet.

Till skillnad mot vad vissa tenderar att framhäva så handlar ett bra resultat på Isle of Man alltså inte enbart om att vara innehavare av ett par gigantiska pungkulor. Även om det tveklöst är den enskilt viktigaste faktorn (jag vill ju inte medverka till att döda alla myter kring ön)! "Racesmartness" och flexibilitet nog att ompröva nyss fattade beslut utan att det resulterar i tvekan, är emellertid fina exempel på bra komplement.

På återhörande!
/Björn

[oops164]

Sån info och inlevelse du besitter och kan förmedla är guld värd grabben.

Hur går det med foten?

[bg]

Sån info och inlevelse du besitter och kan förmedla är guld värd grabben.

Hur går det med foten?

Ja, jag gör ju som sagt så gott jag kan för att det här ska vara en informativ och kul tråd. Så länge läsarna visar att de uppskattar ansträngningarna genom att klicka på "gilla-knappen" någon gång ibland, eller rent av ställer lite frågor och bidrar med info i egna inlägg, så fortsätter jag gärna ett tag till...

Foten läker långsamt men min uppfattning är dock att det går åt rätt håll åtminstone. Rörligheten blir successivt något bättre och det gör lite mindre ont under belastning. Jag jobbar på enligt de direktiv jag fick när jag träffade läkaren senast i slutet av november, vilket omfattar belastning med egen kroppsvikt men utan att utsätta fotleden för slag, stötar eller vridningar. Den 28 februari är det dags för nästa röntgen och nya läkardirektiv. Ska bli spännande att höra utlåtandet från röntgenbilderna eftersom det är enda möjligheten att få besked om hur skelettet egentligen mår. Som jag berättat om tidigare så är det benvävnadens blodkärl som är den kritiska punkten och ett positivt besked den 28:e, 6 månader efter olyckan, blir ytterligare en liten delseger mot det hägrande målet som är en friskförklaring i augusti.

På återhörande!
/Björn

[Evil Twin]

Håller verkligen tummarna för att det går bra med foten!
Såg bilderna från kraschen i Highsider Magazine, det var en otäck flygtur.

[Puttejohnsson]

Håller med oops164; du skriver med en otrolig inlevelse och känsla så det är helt otroligt. Inte många som besitter talangen att få ner tankar, känslor & detaljer på papper, men denna konst har du verkligen!
Hoppas röntgenbilderna besannar din kropps uppfattning om att foten blir bättre. Rock on!

Putte

[Nikel]

Håller med er andra.

Jag är dock för klumpig med orden för att kunna skriva det.