Suzuki-TSCC-749
Ny medlem
Sporthojs-touring
Jag vill dela med mig av lite erfarenheter och tankar kring SH-touring. Jag tänker då alltså inte på hur man semestrar på en Pan European, Guld-Vinge, eller en BMW RT som är fullutrustad med packväskor, farthållare och gps. Inte heller tänker jag på äventyrssemester på någon offroadhybrid. Nej, jag tänker på att åka lite längre sträckor på en sporthoj, utan dessa förfulande väskor och boxar. Själv åkte jag på en gsxr750wn, och förutsättningarna blir då naturligtvis lite annorlunda.
Min gamla gixxer, och en förtrollande bakgrund:
Planering
Varje resa måste naturligtvis föregås av viss planering, bland annat för att bestämma sådant som; vart man ska åka, varför och när. I mitt fall besvarades frågorna med; Norge, för att där finns höga berg och när det är fint väder. På grund av att jag bor på Sveriges östkust innebär detta en ganska lång transportsträcka (genom vårt i mitt tycke fula fosterland) samt utmaningen att hitta en vädersituation som innebär uppehåll från regn under hela resan. Jag har härvid haft stor nytta av de olika websidor som visar väderprognoser. En uppskattad sajt är www.yr.no. Genom noggrann tajming mot ett stabilt högtryck blir upplevelsen av resan nämnvärt förhöjd och det blir det även onödigt att ta med skrymmande regnkläder. Baksidan av myntet är att man riskerar att få åka i tryckande värme, vilket kan bli nog så påfrestande. Hur som helst är bra väder en förutsättning för att få ut något av en Norge-resa, eftersom upplevelsen till stora delar bygger på att bergen och de andra naturscenerierna inte skyms av dis eller låga regnmoln.
Sällskap
Att resa i sällskap med andra ger delade upplevelser, och en delad glädje är som bekant dubbel glädje. Nackdelen är förstås att samordning och anpassning blir besvärligare. Friheten och spontaniteten, när det gäller när, hur och vart man ska åka, blir inte lika stor och det är därför jag valde att åka ensam. När man under resan känner behov av sällskap brukar det inte heller vara svårt att få kontakt med lokalbefolkningen eller andra turister.
Övernattning
I planeringen ingår att tänka över och packa det som behöver tas med. Grundläggande är att ha med det som behövs för övernattning, men förutom denna materiel behövs även sådant som handduk, ombyteskläder, plånbok, kamera och kanske mobiltelefon. Själv föredrar jag övernattningar i tält, eftersom det ger en stor frihetskänsla och gör att boendet alltid går lätt att ordna. Jag använde ett enmans lättviktstält (modell Robens Cloud), en gammal dunsovsäck från Caravan och en vanlig uppblåsbar gummimadrass. Gummimadrassen är visserligen tung, men tar mycket liten plats och ger utmärkt sovkomfort. Givetvis kan man istället sova i hytter och på vandrarhem, men i så fall kan man räkna med besvär att få natthärbärge på de populäraste turistorterna. Plats att slå upp ett enmanstält och parkera en MC finns däremot alltid.
Tältning på campingplatsen vid Gejranger. Campingvärdinnan gav mig strandtomt.:
Packning
De saker jag behövde för min Norgeresa 2008 rymdes i den ganska stor ryggsäck som jag tidigare hade köpt på rea hos Ikea. Efter att ha packat säcken fanns dessutom lite ledig plats för sådant som kan komma till under resan. Jag hade på prov tidigare kört kortare sträckor med tankväska, men tyckte att det fungerade dåligt. Tankväskan skapade en konstig och ganska kraftig luftström uppåt in i hjälmen. Komforten blev på grund av blåsten och vindljudet usel, speciellt i de lite högre farter som passar en sporthoj. Även en ryggsäck kan skapa aerodynamiska problem, varför det är lämpligt att provköra med packning innan man ger sig i väg. Jag råkade ut för att säcken, om den inte satt i sitt understa läge, skapande en pendlande kraft på hjälmen som växelvis blåste huvudet åt höger och vänster. Får man däremot säcken att sitta bra, och kanske även får lite stöd för den av bönpallen, så är det förvånansvärt bekvämt, trots ganska hög vikt, att köra med rygga. Vikten för min säck begränsades till ca tio kg, vilket kändes lagom.
Något som hade varit praktiskt att ha med är en liten löstagbar väska, att användas när man inte vill bära med sig hela säcken. En sådan väska kan ex användas att bära med värdesakerna (plånbok, kamera och telefon) när man ska gå till campingens toa. Bäst vore givetvis att ha en liten mag/bröstväska som, utan att man behöver lyfta av sig ryggsäcken, ger tillgänglighet till de nödvändigaste föremålen. För övrigt är det naturligtvis en god regel att minimera antalet värdeföremål, eftersom sådana grejor minskar friheten att slippa oroas över stöldrisken.
Reservgrejor
Något jag missade att ta med var en reservnyckel till hojen. Det gjorde att jag ibland blev ganska nojig över var jag för tillfället hade lagt undan nyckeln, eller om jag möjligtvis hade tappat den. Det är alltså bra att ha en nyckel gömd någonstans på hojen. De nödverktyg jag tog med rymdes i en liten tygpåse som placerades under bönpallen. Det visade sig emellertid att kedjan sträckte sig mer än väntat och jag därför skulle ha behövt ta med en hylsnyckel, eller åtminstone en hylsa av rätt dimension, för att lossa bakhjulets axel. Nu blev jag tvungen att spilla tid och pengar på att inhandla en passande hylsa och ett T-skaft. Dessutom hade det varit bra att ha med motorolja och kedjesprej. Min knarr har nämligen en tendens att dra mycket olja när man ökar hastigheten, vilket ju är lätt hänt när körpassen blir lite längre. I och med att min cykel ju har samma olja i motor, koppling och växellåda krävs förstås en JASO-klassad olja, vilket inte självklart finns på alla bensinmackar. Kedjeoljan klarade jag mig visserligen utan, men det inte hade varit fel att smörja upp kedjan ett par gånger under resan.
Mat
Många lägger stor vikt vid mathållningen och tycker att kulinariska upplevelser är resans vikigaste del. Jag har en betydligt mer anspråkslös inställning till mat och nöjer mig med att i vanliga livsmedelsaffärer inhandla sådant som kan ätas utan tillagning. På så vis slipper jag kostnaden för dyra restaurangbesök och slipper ta med matlagningsutrustning. Jag tycker faktiskt att känslan av lyx blir minst lika stor när jag direkt ur förpackningarna äter grillad kyckling och potatissallad, sittande på en sten i kvällssolen och med fötterna doppande Geiranger-fjorden. Annan mat som är förträfflig är rostbiff och böckling. Bröd och lök är bra att fylla ut med och håller sig bra. Under heta dagar är drick-yoghurt mycket bra, eftersom den både ger näring och vätska. Drycker finns ju för övrigt i varje butik och kiosk, även om jag inte tycker att man skall underskatta vanligt kranvatten. En liten plastflaska, som man tar som regel att hålla fylld med friskt vatten, tycker jag är ett måste.
Rastplatsen vid det vägskäl där man väljer att åka Stryn-tunneln eller vägen mot Gejranger:
Kläder
Under förutsättning att vädret håller sig så bra som vädertjänsten prognostiserat så blir klädseln enkel. Vid körning har man underkläder och sitt MC-ställ på sig. För att synas bra i trafiken använder jag gärna en gräll neonfärjad tröja utanpå skinnjackan. Reflexväst tycker jag däremot är oestetiskt. Öronpropparna man använder skall vara bekväma eftersom de ju skall sitta i under långa etapper.
Övriga kläder att ta med inskränker sig till ett par kortbyxor, ett par långa mjukisbyxor samt lite rena underkläder. Möjligen kan det vara bra att ha en lite varmare tröja med sig, för svala kvällar, så att man slipper jönsa omkring i skinnjackan. Skor hoppade jag över, eftersom mina MC-stövlar är sådana att de går bra att promenera i. Glöm inte heller att möjligheten faktiskt finns att skölja upp de kläder som blir smutsiga.
På campingplatsen kan man kasta av sig stället och gå i en T-tröja och kortbyxor:
Orientering
Att använda GPS tycker jag är ett fusk som förstör en del av resans utmaning. Själv hade jag bara små (och dåliga) utskrifter från ett kartprogram. En bra vägkarta lätt tillgänglig, helst i ett transparent fodral fäst på tanken, hade varit till god hjälp. Visserligen ligger det en charm i att fråga sig fram och att ibland chansa i sina vägval, men för min del resulterade de bristande kartutskrifterna i felkörningar vid några tillfällen. Orienteringen blir speciellt viktig när man som jag har en relativt liten tank (ca 20 liter) och saknar tankmätare. Det gäller då med andra ord att planera körningen så att man kan passa in tankningar efter lämpliga körsträckor.
Den lilla Norge-slinga som jag åkte:
Vid planeringen av färdvägen glömde jag att kontrollera om det pågick vägarbeten längs någon sträcka. Hade jag kontrollerat på vägverkets hemsida (www.vv.se) så hade jag kanske kunna undvika att hamna på den vägarbetssträcka nära Norska gränsen där det förekom gott om både grus och gropar. Enligt min uppfattning ska inte en sporthoj varken behöva utsättas för grussprut eller stenskott. När det däremot gäller de norska vägarna har jag aldrig under någon av mina semesterresor råkat ut för något störande vägarbete.
En i mitt tycke angenäm del av färdvägsplaneringen är när man undersöker vilka platser och vägsträckor som är speciellt sevärda. Det finns en mängd sidor på nätet som både ger turförslag och visar foton från sevärda platser. Man bör givetvis undvika att planera för långa dagssträckor, eftersom man ju i såfall inte hinner stanna, uppleva och fotografera. Dessutom kan man ju (som jag gjorde när jag sträckkörde hemresan) helt i onödan råka ut för ont i ryggen, armarna och rumpan.
Slutligen…
Kör försiktigt, så kanske vi träffas på någon parkeringsficka längs någon krokig norsk väg. Kom ihåg; En semesterresa är ingen hastighetstävling. Det är bättre att bli omkörd än bortkörd och det är bättre att verka bortkommen än bli omkommen.
Trollstigens serpentinvägar. Den flitige kan promenera en vacker genväg (Klövstigen).:
Jag vill dela med mig av lite erfarenheter och tankar kring SH-touring. Jag tänker då alltså inte på hur man semestrar på en Pan European, Guld-Vinge, eller en BMW RT som är fullutrustad med packväskor, farthållare och gps. Inte heller tänker jag på äventyrssemester på någon offroadhybrid. Nej, jag tänker på att åka lite längre sträckor på en sporthoj, utan dessa förfulande väskor och boxar. Själv åkte jag på en gsxr750wn, och förutsättningarna blir då naturligtvis lite annorlunda.
Min gamla gixxer, och en förtrollande bakgrund:
Planering
Varje resa måste naturligtvis föregås av viss planering, bland annat för att bestämma sådant som; vart man ska åka, varför och när. I mitt fall besvarades frågorna med; Norge, för att där finns höga berg och när det är fint väder. På grund av att jag bor på Sveriges östkust innebär detta en ganska lång transportsträcka (genom vårt i mitt tycke fula fosterland) samt utmaningen att hitta en vädersituation som innebär uppehåll från regn under hela resan. Jag har härvid haft stor nytta av de olika websidor som visar väderprognoser. En uppskattad sajt är www.yr.no. Genom noggrann tajming mot ett stabilt högtryck blir upplevelsen av resan nämnvärt förhöjd och det blir det även onödigt att ta med skrymmande regnkläder. Baksidan av myntet är att man riskerar att få åka i tryckande värme, vilket kan bli nog så påfrestande. Hur som helst är bra väder en förutsättning för att få ut något av en Norge-resa, eftersom upplevelsen till stora delar bygger på att bergen och de andra naturscenerierna inte skyms av dis eller låga regnmoln.
Sällskap
Att resa i sällskap med andra ger delade upplevelser, och en delad glädje är som bekant dubbel glädje. Nackdelen är förstås att samordning och anpassning blir besvärligare. Friheten och spontaniteten, när det gäller när, hur och vart man ska åka, blir inte lika stor och det är därför jag valde att åka ensam. När man under resan känner behov av sällskap brukar det inte heller vara svårt att få kontakt med lokalbefolkningen eller andra turister.
Övernattning
I planeringen ingår att tänka över och packa det som behöver tas med. Grundläggande är att ha med det som behövs för övernattning, men förutom denna materiel behövs även sådant som handduk, ombyteskläder, plånbok, kamera och kanske mobiltelefon. Själv föredrar jag övernattningar i tält, eftersom det ger en stor frihetskänsla och gör att boendet alltid går lätt att ordna. Jag använde ett enmans lättviktstält (modell Robens Cloud), en gammal dunsovsäck från Caravan och en vanlig uppblåsbar gummimadrass. Gummimadrassen är visserligen tung, men tar mycket liten plats och ger utmärkt sovkomfort. Givetvis kan man istället sova i hytter och på vandrarhem, men i så fall kan man räkna med besvär att få natthärbärge på de populäraste turistorterna. Plats att slå upp ett enmanstält och parkera en MC finns däremot alltid.
Tältning på campingplatsen vid Gejranger. Campingvärdinnan gav mig strandtomt.:
Packning
De saker jag behövde för min Norgeresa 2008 rymdes i den ganska stor ryggsäck som jag tidigare hade köpt på rea hos Ikea. Efter att ha packat säcken fanns dessutom lite ledig plats för sådant som kan komma till under resan. Jag hade på prov tidigare kört kortare sträckor med tankväska, men tyckte att det fungerade dåligt. Tankväskan skapade en konstig och ganska kraftig luftström uppåt in i hjälmen. Komforten blev på grund av blåsten och vindljudet usel, speciellt i de lite högre farter som passar en sporthoj. Även en ryggsäck kan skapa aerodynamiska problem, varför det är lämpligt att provköra med packning innan man ger sig i väg. Jag råkade ut för att säcken, om den inte satt i sitt understa läge, skapande en pendlande kraft på hjälmen som växelvis blåste huvudet åt höger och vänster. Får man däremot säcken att sitta bra, och kanske även får lite stöd för den av bönpallen, så är det förvånansvärt bekvämt, trots ganska hög vikt, att köra med rygga. Vikten för min säck begränsades till ca tio kg, vilket kändes lagom.
Något som hade varit praktiskt att ha med är en liten löstagbar väska, att användas när man inte vill bära med sig hela säcken. En sådan väska kan ex användas att bära med värdesakerna (plånbok, kamera och telefon) när man ska gå till campingens toa. Bäst vore givetvis att ha en liten mag/bröstväska som, utan att man behöver lyfta av sig ryggsäcken, ger tillgänglighet till de nödvändigaste föremålen. För övrigt är det naturligtvis en god regel att minimera antalet värdeföremål, eftersom sådana grejor minskar friheten att slippa oroas över stöldrisken.
Reservgrejor
Något jag missade att ta med var en reservnyckel till hojen. Det gjorde att jag ibland blev ganska nojig över var jag för tillfället hade lagt undan nyckeln, eller om jag möjligtvis hade tappat den. Det är alltså bra att ha en nyckel gömd någonstans på hojen. De nödverktyg jag tog med rymdes i en liten tygpåse som placerades under bönpallen. Det visade sig emellertid att kedjan sträckte sig mer än väntat och jag därför skulle ha behövt ta med en hylsnyckel, eller åtminstone en hylsa av rätt dimension, för att lossa bakhjulets axel. Nu blev jag tvungen att spilla tid och pengar på att inhandla en passande hylsa och ett T-skaft. Dessutom hade det varit bra att ha med motorolja och kedjesprej. Min knarr har nämligen en tendens att dra mycket olja när man ökar hastigheten, vilket ju är lätt hänt när körpassen blir lite längre. I och med att min cykel ju har samma olja i motor, koppling och växellåda krävs förstås en JASO-klassad olja, vilket inte självklart finns på alla bensinmackar. Kedjeoljan klarade jag mig visserligen utan, men det inte hade varit fel att smörja upp kedjan ett par gånger under resan.
Mat
Många lägger stor vikt vid mathållningen och tycker att kulinariska upplevelser är resans vikigaste del. Jag har en betydligt mer anspråkslös inställning till mat och nöjer mig med att i vanliga livsmedelsaffärer inhandla sådant som kan ätas utan tillagning. På så vis slipper jag kostnaden för dyra restaurangbesök och slipper ta med matlagningsutrustning. Jag tycker faktiskt att känslan av lyx blir minst lika stor när jag direkt ur förpackningarna äter grillad kyckling och potatissallad, sittande på en sten i kvällssolen och med fötterna doppande Geiranger-fjorden. Annan mat som är förträfflig är rostbiff och böckling. Bröd och lök är bra att fylla ut med och håller sig bra. Under heta dagar är drick-yoghurt mycket bra, eftersom den både ger näring och vätska. Drycker finns ju för övrigt i varje butik och kiosk, även om jag inte tycker att man skall underskatta vanligt kranvatten. En liten plastflaska, som man tar som regel att hålla fylld med friskt vatten, tycker jag är ett måste.
Rastplatsen vid det vägskäl där man väljer att åka Stryn-tunneln eller vägen mot Gejranger:
Kläder
Under förutsättning att vädret håller sig så bra som vädertjänsten prognostiserat så blir klädseln enkel. Vid körning har man underkläder och sitt MC-ställ på sig. För att synas bra i trafiken använder jag gärna en gräll neonfärjad tröja utanpå skinnjackan. Reflexväst tycker jag däremot är oestetiskt. Öronpropparna man använder skall vara bekväma eftersom de ju skall sitta i under långa etapper.
Övriga kläder att ta med inskränker sig till ett par kortbyxor, ett par långa mjukisbyxor samt lite rena underkläder. Möjligen kan det vara bra att ha en lite varmare tröja med sig, för svala kvällar, så att man slipper jönsa omkring i skinnjackan. Skor hoppade jag över, eftersom mina MC-stövlar är sådana att de går bra att promenera i. Glöm inte heller att möjligheten faktiskt finns att skölja upp de kläder som blir smutsiga.
På campingplatsen kan man kasta av sig stället och gå i en T-tröja och kortbyxor:
Orientering
Att använda GPS tycker jag är ett fusk som förstör en del av resans utmaning. Själv hade jag bara små (och dåliga) utskrifter från ett kartprogram. En bra vägkarta lätt tillgänglig, helst i ett transparent fodral fäst på tanken, hade varit till god hjälp. Visserligen ligger det en charm i att fråga sig fram och att ibland chansa i sina vägval, men för min del resulterade de bristande kartutskrifterna i felkörningar vid några tillfällen. Orienteringen blir speciellt viktig när man som jag har en relativt liten tank (ca 20 liter) och saknar tankmätare. Det gäller då med andra ord att planera körningen så att man kan passa in tankningar efter lämpliga körsträckor.
Den lilla Norge-slinga som jag åkte:
Vid planeringen av färdvägen glömde jag att kontrollera om det pågick vägarbeten längs någon sträcka. Hade jag kontrollerat på vägverkets hemsida (www.vv.se) så hade jag kanske kunna undvika att hamna på den vägarbetssträcka nära Norska gränsen där det förekom gott om både grus och gropar. Enligt min uppfattning ska inte en sporthoj varken behöva utsättas för grussprut eller stenskott. När det däremot gäller de norska vägarna har jag aldrig under någon av mina semesterresor råkat ut för något störande vägarbete.
En i mitt tycke angenäm del av färdvägsplaneringen är när man undersöker vilka platser och vägsträckor som är speciellt sevärda. Det finns en mängd sidor på nätet som både ger turförslag och visar foton från sevärda platser. Man bör givetvis undvika att planera för långa dagssträckor, eftersom man ju i såfall inte hinner stanna, uppleva och fotografera. Dessutom kan man ju (som jag gjorde när jag sträckkörde hemresan) helt i onödan råka ut för ont i ryggen, armarna och rumpan.
Slutligen…
Kör försiktigt, så kanske vi träffas på någon parkeringsficka längs någon krokig norsk väg. Kom ihåg; En semesterresa är ingen hastighetstävling. Det är bättre att bli omkörd än bortkörd och det är bättre att verka bortkommen än bli omkommen.
Trollstigens serpentinvägar. Den flitige kan promenera en vacker genväg (Klövstigen).:
