En gång för länge sedan i ett land inte så långt borta hade JP en mixer. Ni förstår, kära barn, att JP är väldigt matintresserad. Så en kväll skulle JP göra en soppa och sedan köra den i den nya, fina mixern. Av någon anledning, misstänkte sedermera JP, tätade inte locket som det skulle, och JP fick varm soppa på handen. JP brände sig. "Aj", sade JP.
Så kom det sig att JP hade bas till en boeuf bourguignon över i frysen. "Vad gott", tänkte JP, "det skulle vara att använda denna bas, tillsätta lite morötter och lök och annat gott, och reducera ihop det till en ny smaskig grytbas".
Sagt och gjort, JP skred till verket. Den aromatiska doft som spred sig i köket hade till och med fått det att vattnas i en nunnas mus.
"Men", tänkte JP, "den här reduktionen innehåller ju nu så mycket gott att det är synd att göra sig av med. Varför inte släta ut den i mixern istället? Sist var det ju säkerligen mitt fel att jag brände mig, den här gången ser jag till att allt tätar som det ska, så blir det mums fillibabsan sen."
JP hällde därför reduktionen i mixern, såg noga till att allt tätade som tillverkaren hade avsett, låste alltihopa och slog på strömmen.
Till JP:s stora glädje fick han se en vacker fontän av boeuf bourguignon-reduktion och rotfrukter sprida sig som en kaskad av turbodiarré i hela köket. Ni förstår, kära barn, locket på mixern, trots att det var rätt påsatt, tätar inte som det ska. Det hade alltså inte varit JP:s fel när han brände sig den där gången för länge sedan, och insikten om detta fick JP att le, när han tvättade av hela sitt tidigare fina, vita kök.
Imorgon: "JP på Elgiganten" eller "Kommer en försäljarröv runt mixern täta bättre än locket?".