NisseNutz
Ny säsong, ny hoj!
En rolig historia att läsa om ni har tid 
Jag har fruktansvärt dåligt lokalsinne så skratta inombords 
Här kommer min resa från mitt garage till rotebro med uppdrag: hitta dit och komma hem med en ny ljuddämpare
Först åkte jag mot stockholm och sen fortsatte jag följa min vägbeskrivning men vid vällingby blev jag osäker. Jag vände och stannade, tänkte till sen letade jag mig till e4/e20 norr.
När jag åkte vid st eriksplan så vart jag lite nervös för det stod en mc-snut parkerad vid sidan av vägen.
Tro det eller ej men dagen innan så tappade jag min regplåt påväg hem från sveavägen. Så jag hade gjort en egen som jag skrivit ut från datorn.
Så när jag kört förbi mc-snuten kollade jag bakåt en stund men han följde inte efter. Men längre fram blev jag invinkad av en annan snut. Stannade snällt och försökte förklara mig men jag tror inte att snuten trodde på att jag tappat den dagen innan (Det är sanningen men det låter ju som en RÅLÖGN)
Jag klarade mig från böter och passade på att fråga om vägen. Fick en skaplig beskrivning och sen när jag skulle köra ut från vägkanten var han till och med snäll nog att stoppa bilarna som kom för att jag skulle få köra ut (helt otroligt, en snäll polis).
Började känna igen skyltarna men jag letade efter avfart nr 174. Rätt som det var såg jag nr 155 och tänkte: bara att köra vidare en stund då ... fel fel fel. Efter nr 155 kom 154 och sen vid 153 svängde jag av. Halv irriterad och trött svängde jag efter ett tag in vid en mack och frågade en annan knutte där. Men han bröt nå grymt på finska så jag hörde ungefär hälften av vad han sa.
Gick in och frågade samma sak vid kassan och fick reda på att jag skulle svänga vänster och bara fortsätta rakt fram sen kom jag till rotebro.
När jag var i närheten försökte jag ringa snubben men han svarade inte. Började bli riktigt trött och irriterad nu, virrar runt i rotebro och fick lite senare ett sms då han förklarade att han inte hörde. Så efter lite sms hittade jag honom. Vi hade en väldigt tyst med textrik konversation eftersom vi skrev på papper till varandra.
Men på hemvägen gick allt som smort, helt otroligt . Ljuddämparen stannade kvar i ryggan och nu sitter den på hojen. Låter fortfarande bra men inte lika högt, precis som jag ville ha det
Jag har fruktansvärt dåligt lokalsinne så skratta inombords Här kommer min resa från mitt garage till rotebro med uppdrag: hitta dit och komma hem med en ny ljuddämpare
Först åkte jag mot stockholm och sen fortsatte jag följa min vägbeskrivning men vid vällingby blev jag osäker. Jag vände och stannade, tänkte till sen letade jag mig till e4/e20 norr.
När jag åkte vid st eriksplan så vart jag lite nervös för det stod en mc-snut parkerad vid sidan av vägen.
Tro det eller ej men dagen innan så tappade jag min regplåt påväg hem från sveavägen. Så jag hade gjort en egen som jag skrivit ut från datorn.
Så när jag kört förbi mc-snuten kollade jag bakåt en stund men han följde inte efter. Men längre fram blev jag invinkad av en annan snut. Stannade snällt och försökte förklara mig men jag tror inte att snuten trodde på att jag tappat den dagen innan (Det är sanningen men det låter ju som en RÅLÖGN)
Jag klarade mig från böter och passade på att fråga om vägen. Fick en skaplig beskrivning och sen när jag skulle köra ut från vägkanten var han till och med snäll nog att stoppa bilarna som kom för att jag skulle få köra ut (helt otroligt, en snäll polis).
Började känna igen skyltarna men jag letade efter avfart nr 174. Rätt som det var såg jag nr 155 och tänkte: bara att köra vidare en stund då ... fel fel fel. Efter nr 155 kom 154 och sen vid 153 svängde jag av. Halv irriterad och trött svängde jag efter ett tag in vid en mack och frågade en annan knutte där. Men han bröt nå grymt på finska så jag hörde ungefär hälften av vad han sa.
Gick in och frågade samma sak vid kassan och fick reda på att jag skulle svänga vänster och bara fortsätta rakt fram sen kom jag till rotebro.
När jag var i närheten försökte jag ringa snubben men han svarade inte. Började bli riktigt trött och irriterad nu, virrar runt i rotebro och fick lite senare ett sms då han förklarade att han inte hörde. Så efter lite sms hittade jag honom. Vi hade en väldigt tyst med textrik konversation eftersom vi skrev på papper till varandra.
Men på hemvägen gick allt som smort, helt otroligt
. Ljuddämparen stannade kvar i ryggan och nu sitter den på hojen. Låter fortfarande bra men inte lika högt, precis som jag ville ha det 
